Hejsan! 

Ja, nu är det äntligen fredag! Jag har väntat hela veckan på denna dagen.. fredagar är nog den härligaste dagen på veckan. Synd att dom ofta försvinner fortast, eller är det bara jag som känner så?

I alla fal.. IMORGON så ska jag, Evelina, Emelie & Ankan kolla på Bullet for my valenting & Funeral for a Friend. Egentligen skulle Escape the fate också spela men tyvärr så var de tvugna att hoppa av turnén pga att Max Green, deras bassist är inne på rehab just nu.  Men Bulletfor my Valentine är ju helt klart höjdpunkten!  Det ska bli.. BÄST! 

Idag fyller min lillasyster, Sara 13 år! Hoppas att hon har en bra födelsedag, trots allt så älskar man ju sina syskon väldigt mycket. Men 13.. Känns som att det var 1 år sedan jag själv fyllde 13. Snacka om att man hinner förändras på två år, nästan tre.
Jag kommer ihåg hur jag var när jag var 13 år.. allting var osäkert och jag var nog egentligen en ganska så osäker tjej, även om jag kanske speglade självständighet genom att ha min egen stil och så vidare. Men det var just det här stora steget från 12 till 13 som gjorde mig förvirrad. För det är helt andra krav då. Alla pratar om tonåringar i största allmänhet, att de är på ett visst sätt, klär sig på ett visst sätt, pratar på ett visst sätt. Och jag kände mig inte så himla stor. Även om jag ville tro det ibland. Jag tänjde på alla gränser som fanns, för jag ville veta. Och jag ville kunna vara den som vågade en massa saker. Jag skulle inte säga att jag var ett föredöme, för det var jag inte. Det är jag inte nu heller, men det året är nog det året jag har tagit mest lärdom av. Det spelar egentligen ingen roll hur du ser ut, för man ska acceptera dig som du är. Du ska inte behöva vara på ett visst sätt, för att vara den man verkligen är så så mycket coolare än att vara den som alla förväntar sig att du ska vara. Även om jag nu inte var världens mest skötsamma unge på något plan så har jag inte heller försökt att passa in. Det har varit ett försök att hitta mig själv helt enkelt. Men har jag alltid stått upp för vad jag tycker! Och det är det som verkligen är viktigt.. i min värld är det i alla fall. 

Vi hade svenska kommunikation igår & då gjorde vi ett gammalt nationellt prov. Det var en hörförståelse och i den här berättelsen  så var den en gammal dam som klankade ner på en mörkhyad ungdom. Hon sa både det ena och det andra, det slutade med att butikschefen eller vad det var kom och hämtade den äldre damen. Han ursäktade att hon var oförskämd och skyllde på hennes ålder. Men det skulle man kanske själv också göra, för det blir ju lite pinsamt.  Jag var verkligen inte speciellt engagerad i uppgiften till min grupp började diskutera. Först handlade diskussionen om pensionärer och deras syn på invandrare. Att de kom från en annan generation och blablabla.

Sen hamnade vi på ett annat sidospår, respekt. Att man skulle respektera alla, men man skulle inte respektera om man inte blev bemött med respekt. Men sen kan jag väl tycka.. okej, ett exempel kan ju vara när man åkerbuss. Busschauffören kanske inte är världens bästa humör. Kanske lite sådär småsur som man kan vara på morgonen. Men om du tycker att han/hon har varit otrevlig och är kall tillbaka.. när tror du då att det kommer ske någon förändring? Säg Hejdå när du går av bussen eller säg Godmorgon är du stiger på? Hur svårt kan det vara egentligen? Jag kan nästan satsa pengar på att busschauffören känner sig lite bättre till mods när någon är trevlig.

Men i allafall..  På någon vänster kom vi då fram till att det inte finns något försvar till att göra såhär & och om det skulle hänt oss så skulle vi gått där ifrån för att man inte ska behöva höra på sånt skit. Men då reagerade jag!
För man visar inte att rasism och särbehandling är fel genom att gå där ifrån. Då visar man ju nästan bara ännu mer att det är okej. Då har ju den andra vunnit! Jag skulle absolut inte gått där ifrån. För det är faktiskt ett ansvar man har att säga till när sådant händer! Man behöver kanske inte göra det alla gånger, man kan klarar ju inte av alla situationer alltid, men man kan ju i allafall göra det man kan. Skulle den äldre damen stått och tryckt ner mig sådär så skulle jag konfonterat henne. Frågat vad hon hade emot mig. Fått höra på skiten igen. Antagligen inte lyssnat andra gången. Men då skulle jag nog komma på lite motargument under tiden som hon slösade på att vara sur. För man ska inte acceptera att bli nedtryckt oavsett vem man är, hur man ser ut eller hur gammal man är. Framför allt inte på grund av vart man kommer ifrån. I en sådan situation är nog det dummaste man kan göra att gå där ifrån och hålla käft. 

Oj... vad långt det blev. 

Men....
Reagera!

So long! 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej!Har säkert redan använt denna textraden från Kapten Röds låt 1.000.000 nollor men jag gillar den låten så jag skiter i det. Det har hänt en massa saker som har snurrat till det ordenligt i mina tankebanor och jag har varit arg på idiotipolitiska ...

Hola! Ja, som de som faktiskt läser min blogg då och  då förstår så bloggar jag sällan, men det är inte alltid jag har något vettigt att skriva. Eller ja.. oftast har jag väl inte det men ibland är det mest intressanta som händer vissa dagar att jag ...

Hallå här ja!Första skolveckan är avklarad, ganska smooth än så länge. Malmöfestivalen är i full gång, trodde seriöst inte att det kunde vara så mycket folk på samma ställe haha. Jag och Calle såg Kapten Röd ock det var helt klart över förväntan! Pro...

Hejsan!Sommarlovets sista lördag idag då, känns ganska sjukt faktiskt. Sorgligt. Ja, det kan man väl säga. Fast det är ju lördag igen om sju dagar, då är det inte så farligt egentligen.  Lyssnar på en massa musik om dagarna, som vanligt. Musik med ...

Hallå!  Tänker bara tipsa om att slappna av idag. För många är det sista sommarlovsveckan eller så har man kanske redan börjat jobba eller vad man nu har för sig om dagarna. Jag gör en massa saker för att jag är rastlös, eller ingenting för att jag...