Hejsan!

Dålig uppdatering - jag vet och jag ber om ursäkt för det.. Jag vet att det nästan inte är någon som läser min blogg men det är kanske inte så konstigt.
Jag känner mig ganska tråkig faktiskt. Det är inte som att jag tycker synd om mig själv för jag tycker det är onödigt. Men man kan ju faktiskt inte vara på topp hela tiden. 
Jag går framåt, oh yes I am. Och små steg hos mig är värt så himla mycket. Det är sånt som får en att hålla uppe hoppet lite till.
"Visst känns det fint att va vid liv, en dag till?"'

Ja, Håkan Hellström - Det gör det faktiskt! 

I torsdags åkte jag iväg till farmor och farfar. Bilresan som tog ca sex timmar var ganska dryg, men vad skulle den annars kunna vara när man sitter 5 pers i en bil i sex timmar.
Men jag klarade mig hela vägen upp utan att bli allt för uttråkad. Det är trots allt en av mina favoritsysselsättningar, tro det eller ej!
Inte att åka bil bara sådär utan när man är på väg någonstans och lyssnar på musik, tittar ut genom fönstret och man ser naturen och man sjunker in i musiken och hanmar i en finare verklighet på något sätt. Nu låter jag lite som en knarkare kanske.. haha. Men det är verkligen så.
Det är speciellt bra när man åker tåg eller buss. Bara låta musiken och en själv och den fina utsikten bli som en enhet. <3

Jag längtar till på onsdag, då ska jag åka buss till Tågarp och sova hos Jenny :3
Pappa åker till brasilien imorgon så hans sommarkort = mitt sommarkort i lite mer än en vecka - bra? JA! 

Musik, ja varför inte?
 

Underbara Emil Jensen. 
 
 Håkan Hellström, den här låten är dedikerad till Håkans bästa barndomsvän och gittarist. Inom bandet så kallas han alltså för Daniel Hurricane Gilbert. 


 Håkan igen med Gårdakvarnar och Skit. Gud vad jag har gråtit till den här låten. Den är en av de finaste låtarna i hela världen. Han spelade den på konserten i GBG. Magiskt. 
 

En till... okej. 
Massa skrik och gormande. Men bra!