Hejsan!
Då sitter jag här och bloggar igen.

Idag har jag varit i stan med Lina, mysigt & trevligt som vanligt.

jag älskar henne.

jag borde plugga med ett so-uppdrag som jag har till på fredag men jag vill just nu bara lägga mig ner och somna. Sitter i sängen med datorn i knäet.. så jag är redan i sängen. 
Halva jobbet gjort med andra ord.. men jag skulle ju i och för sig vara tvungen att stänga av datorn, resa mig upp ur sängen, sätta datorn på skrivbordet, duscha, ta på mig pyjamas, borsta tänderna, säga godnatt till mamma och lägga mig i sängen INNAN jag kan sova så det är lika bra att sitta här ett tag till..

Ska jag vara helt ärlig så känner jag mig lite vilse.. det händer inte ofta men ibland blir det så. Det är skumt.

En sak som jag har tänkt på idag är att när man tittar på barnprogram så blir man alltid lika förvånad varje gång! Ingen dör, om någon blir ledsen så blir dom tröstade och allt är löst inom loppet av 30 sekunder och deras dolda budskap: Ingenting är omöjligt! Behandla andra så som du själv vill bli behandlad.
Jag tycker att det är jättebra att man lär sig sånt som barn men den här grejen med att ingensom är omöjligt, är inte det lite uttjatat nu.
Jag vet inte, det är kanske jag som har en pessimistiskt syn på det hela men att det alltid löser sig i varenda barnprogram gör mig lite fundersam.
Visst, man vill väl inte göra barnen ledsna med att någon dör i barnprogrammet men ändå?
Lite förberedd inför verkligen får man väl ändå vara - eller?

Jag saknar tiden då jag var fascinerad av barnprogrammen och hur modiga dom var när dom vann över de onda!

Nu får jag göra något med denna kvällen...

Godnatt!